"De vet att det finns en makt någonstans så organiserad, knappt märkbar, så vaksam, så sammankopplad, så komplett, så genomträngande, att de inte nör tala högre än de andas då de tala fördömande om den"
U.S. President Woodrow Wilson (1856-1924)
"Somliga tror till och med att att vi är del i en hemlig sammanslutning som arbetar mot USA's intressen, och karakteriserar min familj och mig som 'internationalister' och att vi konspirerar med andra runt om i världen för att bygga en mer integrerad global politisk och ekonomisk struktur, en enhetlig värld så att säga.
Ifall detta är anklagelsen, då står jag skyldig, och jag är stolt över det."
David Rockefeller (1915-2017)
"Vi står på gränsen till en global omstrukturering. Allt vi behöver är den rätta stora krisen och nationerna kommer att acceptera den nya världsordningen."
David Rockefeller talar på FNs företagskonferens 1994.
David Rockefeller (1915-2017)
"den riktiga sanningen är den, som du och jag vet, att finanselement inom de stora maktstrukturerna har ägt den amerikanska regeringen sedan Andrew Jacksons tid [president 1829-1837]."
U.S. President Franklin D. Roosevelt (1933 – 1945)
"Om kongressen har fått rätten att genom konstitutionen själva trycka upp pengar, vilket har givits dem, då skall inte detta delegeras till andra individer eller företag."
U.S. President Andrew Jackson (1829-1837)
"Regeringen ska skapa, ge ut och cirkulera alla pengar och krediter som behövs för att tillgodose regeringens finansieringskraft samt konsumenternas köpkraft. Genom att anta dessa principer skulle skattebetalarna bli besparade enorma summor ränta. Pengar skulle sluta att vara mästaren och istället bli tjänaren åt mänskligheten."
U.S. President Abraham Lincoln (1861-1865)
"Det är väl att befolkningen inte förstår vårt bank- och pennings-system, för ifall de gjorde det, tror jag att det skulle bli revolution innan morgonen nästa dag."
U.S. Industrialist Henry Ford (1863-1947)
-
Konspirationer
Falska flaggor Politiska lögner Politiska Agendor 11 September Månlandningen Apokalypsen
Estonia sänktes
Förintelsen
-
Makteliten
Maktens historia Maktens ideologi Folkets kamp Khazariska maffian Jim Marrs - Illuminati Leonard Cohens texter Bill Cooper Till mina legionärer Napoleon mot Rothschild Broder Nathaniel Sions vises protokoll Mystery Babylon Judarnas fiende nr 1 Hitler och Rothschild
Frimuraren
-
Vår Värld
Urtidshistoria Vår värld Banksystemet Forntida teknologi Les Brigandes Vita skolan i nationalekonomi Människans ursprung Välden en datorsimulering
Om livet och världen
-
Medicin
-
Nils
Estonia sänktes med sprängladdningar
Färjan Estonia sjönk på natten mellan den 27 och 28 september 1994 på väg från Tallin till Stockholm. Fartyget hade 803 registrerade passagerare och 186 besättningsmän. I den största havsolyckan sedan andra världskriget omkom 852 personer varav över 500 svenskar.
Den officiella förklaringen till haveriet var att bogvisiret hade lossnat och vatten strömmat in på bildäck. Färjan sjönk snabbt under ca 40 minuter i det hårda vädret.
Det är närmast uppenbart att en stor mörkläggning har orkestrerats av bland annat den svenska regeringen och massmedia. Det man har kunnat fastställa är att färjan användes för att smuggla militärt materiel från före detta Sovjet. Flera besättningsmän, som vittnen intygat, hade överlevt olyckan var försvunna. Svenska regeringen lovade att fartyget skulle bärgas, men det gjordes aldrig. Man försökte täcka över fartyget med betongblock men försöket misslyckades eftersom bottnen var för mjuk. Även ett 60-tal poliser omkom. Man har även hittat spränghål i färjan men det förnekas från officiellt håll.
Orsaken till sänkningen av Estonia kan vara flera. Det skulle kunna vara så att ryska patrioter som var emot utförsäljningen av ryskt krigsmateriel sänkte färjan. Att smuggla krigsmateriel på passagerarfärjor är förbjudet enligt internationell lag och därför vill man från regeringens sida inte medge att det kan ha varit orsaken. En annan anledning skulle kunna vara att ett 60-tal poliser som visste sanningen bakom mordet på statsminister Olof Palme var med på färjan. För att tysta dem valde man att sänka den.
Senaste nytt - Juni 2021
Nya Tider intervjuar röjdykare Håkan Bergmark och advokat Henning Witte, juridiskt ombud för Estoniakatastrofens offer.
Reservlänk: Estonia var ett massmord 2021-06-20.mp4
Innehållsförteckning
- Den officiella utredningen var rena bedrägeriet
- TV4 ljuger och mörklägger
- Chalmers tekniska högskola i Göteborg ljög
- Läsvärda böcker (2 är gratis!)
- Läsvärt på internet
Den officiella utredningen var rena bedrägeriet
Texten i detta stycket är tagen från Estonias_undergang.pdf skriven av Pia Hellertz, sept 2013 (http://www.piahellertz.com)En internationell haverikommission (JAIC) tillsattes direkt år 1994, med ledamöter från Sverige, Finland och Estland. JAIC:s slutrapport presenterades efter åtta uppskov, den 3 december 1997. JAIC:s rapport hävdar att Estonia var sjövärdig, men att den sjönk till följd av att vågor slog loss bogvisiret, som därmed drog ner bogrampen så att vatten kom in på bildäcket så att färjan sjönk. Överlevande ögonvittnen som inte blev intervjuade av utredningen, har motsagt denna bild. Kritiken mot rapporten blev massiv, både nationellt och internationellt. Bland annat så fick inte vittnesmålen från de överlevande ingå i rapporten enligt Jan Gillberg och andra källor. Bakom mörkläggningen låg enligt Gillberg sannolikt både politiska hänsyn och det faktum att flera av dem som riskerade att ställas till svars, själva ingick i kommissionen. Lars Borgnäs (2011) menar att sanningen med största sannolikhet skulle ha inneburit enorma förtroendeförluster för både svenska och estniska politiker och försvarsmyndigheter. Sen dess har kraven från olika intressenter, inklusive de överlevande, på att nya utredningar ska genomföras, fortsatt att resas. En tysk journalist, Jutta Rabe, började göra efterforskningar och skrev en bok samt skapade en film, ”Baltic Storm”, som inte fått visas i Sverige, men som gjorde succé i Tyskland och Estland. SF och Sandrews beslöt att inte visa filmen. Henning Witte, advokaten som var engagerad för de anhöriga till offren, och som samarbetade med Jutta Rabe om filmen, menar att filmen utsattes för en konspiration och skriver:
”Hösten 2002 lyckades vi få Heron-City med sina då 19 biografer in i båten. De tyckte att vårt projekt var mycket intressant. Då köpte Bonniers upp Heron-City och kastade ut Baltic Storm. Det slutade med att enbart tre biografer vågade visa den avslöjande Estoniafilmen, en i Göteborg, en i Örebro, där det fanns så många drabbade i Lindesberg, och René Reiss' kvartersbiograf vid Hornstull i Stockholm.”
Dessutom bedrevs en hatkampanj mot Jutta Rabe. Anhöriga och överlevande hade hoppats att filmen skulle ”bryta den tystnadsmur, som omgärdat frågan om vad som verkligen orsakade Estonias förlistning” enligt Jan Gillberg. Men återigen blev de svikna och besvikna. Det genomfördes senare ett par större utredningar, med svenska regeringens godkännande, dock med kravet att inga dykningar fick genomföras. Utredarna fick arbeta med datorsimuleringar och modeller (Borgnäs, 2011).
TV4 ljuger och mörklägger
Följande skriver Henning Witte, mars 2018, på WhiteTV.se
September 2002 kom TV 4 med en trilogi om M/S Estonias öde som blev producerat av Maria Carlshamre. Filmen är ett hopkok av lögn som cementerade fulmedias och myndigheternas grova lögn och mörkläggning om M/S Estonias förlisning. De flesta av de hundratals anhöriga som jag företrädde i Sveriges största ansvarsprocess blev mycket upprörda över denna propagandatrilogi. Skeppsbyggnadsingenjören och Estonia-experten Anders Björkman, som skrev förordet till min bok M/S Estonia Sänktes, anklagade så här på sin Estonia-sida:
”Estonia - Livlinan som brast" är en dokumentärserie om 'Estonia' som TV 4 sände den 17, 18 och 19 september 2002. Journalisterna Maria Carlshamre och Johan Brandhammar hade arbetat med dokumentärtrilogin om 'Estonia' till och från sedan 1995. Serien är ren propaganda - att förstärka tidigare lögner.”
I den första delen, "De överlevandes berättelse", beskrevs förlisningen med hjälp av filmbilder och berättelser av dem som fanns ombord under olycksnatten. Där sägs att vädret var hårt hela resan - det värsta i mannaminne - vilket inte var sant. Inte ett ord om att 'Estonia' seglade samma rutt som 'Silja Europa', som seglade snabbare utan problem, och att 'Mariella' var strax bakom 'Estonia' utanför finska sydkusten, eller att Kommissionen hade meddelat en helt annan rutt för 'Estonia' - 15 sjömil söder ut längs den estniska kusten. Att Kommissionen 1994 gav falsk information om både väder och rutt meddelades ej. Det inte särskilt hårda vädret var efter olyckan. Att alla överlevandes vittnesmål förfalskades för att passa det officiellt uppfunna olycksförloppet nämndes ej. Den falska vrakpositionen fick glömmas liksom att 'Mariella' kom till den verkliga vrakplatsen redan kl. 01.57. Att 149 personer rapporterades som överlevande ... eller att svenska dykare besökte vraket redan fyra dagar efter olyckan, det kunde man inte ens nämna!
Vad var detta för propaganda?
Den avslutande delen hette "En sjögrav för sanningen" och handlade om det politiska efterspelet. Dokumentärserien presenterade inte någon ny teori om varför Estonia sjönk, nämnde inte ens Heiwa Co:s uppgifter, av följande skäl:
Inga bevis för alternativa teorier
"De alternativa teorier som varit i svang (sic) de senaste åren har undersökts och avfärdats. - Vi har inte hittat några som helst bevis för att de teorierna skulle ha fog för sig"
sade Maria Carlshamre vid en presskonferens (källa Expressen den 13 september 2002).
Detta är naturligtvis ett märkligt påstående - minst sagt. Heiwa Co har varit i kontakt med Maria Carlshamre sedan 1999 och meddelat en massa fel med 'Estonia' och olycksutredningen. Har inte Maria Carlshamre sedan följt riksdagsdebatten den 13 december 2001 eller riksdagsdebatten den 30 maj 2002?
TV4 dokumentärserien om Estonia ledde till att Maia Carlshamre blev dömd för bokföringsbrott
Maria Carlshamres och Johan Brandhammars dokumentärserie verkar vara beställd av Styrelsen för psykologiskt försvar i dess fåfänga, men hittills lyckosamma, försök att fortsätta mörklägga olyckan."
Chalmers tekniska högskola i Göteborg ljög
Följande skriver Henning Witte på WhiteTV.se
Stefan Torssell är sjökaptenen som jobbat på Sjöfartsverket sedan 1995 fram tills nyligen. Där har han fått höra och se skrämmande saker som har samband med M/S Estonias förlisning för nästan 20 år sedan. Han är en äkta whistleblower, som fick publicera sina kunskaper i fem avsnitt på den mycket läsvärda veckotidningen Nya Tider. Hos gammelmedia härskar stenhård censur när det gäller sanningen och rättvisan för M/S Estonia. Inget land censurerar värre i denna fråga än Sverige.
Stefan Torssell bekräftar att det finns ett stort hål på Estonias styrbordssida ganska långt fram, vilket Henning Witte redan hade bevisat med sin mycket populära film "Estonias Stora Hemliga Hål" som har på YouTube idag 7 832 visningar och på Vimeo 1 575.
Stefan Torssell är dock den förste som kan avslöja att hålet svetsades igen av Sjöfartsverkets dykare i december 1994, för att mörklägga varför M/S Estonia förliste.
Den andra stora Estoniabomben som Stefan Torssell låter smälla av, är hans vittnesmål att tekniska universitetet Chalmers i Göteborg fuskade 2008 när de inför världens press visade med en 4m Estoniamodell hur färjan sjönk. För att förhindra att modellen igen kapsejsade (slog runt men flöt kvar på vattenytan) med vatten på bildäck, som den hade gjort flera gånger tidigare på SSPA under Chalmers överinseende, vilket motbevisade den officiella versionen, hade tekniker på Chalmers konstruerat ett konstgjort hål i modellens skrov, som inte finns med i Estonias originalkonstruktion. När sedan hela världen tittade på modellens sjunkningsförlopp öppnade en tekniker från Chalmers i smyg genom fjärrstyrning det hemliga modellhålet och Miniestonia sjönk mycket snabbt.
Var det värt 8 miljoner i forskningspengar Chalmers? Fick ni ett politiskt uppdrag från Mona Sahlin (S)?
Ni och Olle Rutgersson, tidigare från KTH, som också ljög om Estonia samt forskare på FOI har gjort svensk vetenskap till en hora.
Stefan Torssells mörklägger med boken M/S Estonia: svenska statens haveri
Följande skriver Henning Witte, nov 2016, på WhiteTV.se
Stefan Torssell är känd skribent från Avpixlat och ofria Fria Tider. Han fick 1995 kort efter M/S Estonias förlisning den 28 september 1994 jobb hos Sjöfartsverket i Norrköping som byrådirektör. Var detta en slump?
Stefan Torssell har aldrig spelat en roll i sökandet efter Estoniasanningen. Först ca. tio år efteråt dök han upp och lämnade några avslöjande avtryck. Efter lång tid har han nu sommaren 2016 kommit ut med en bok om Sveriges största katastrof i modern tid: M/S Estonia Svenska statens haveri.
Boken är mycket väl formulerad och stundom kryddat med humor där det passar med hänsyn till det blodiga ämnet. Torssell går inte så mycket in i de tekniska frågorna utan belyser mera samhällets agerande. Bra är att han ger fokus på Bertil Calamnius och dennes familjs lidande (sid. 382 f). Enbart passagerna där Torssell läser lusen av Carl Bildt, Mona Sahlin och Sjöfartsverkets övermörkläggare Johan Franson är värda att köpa och läsa boken.
Intressant är också den helt nya uppgiften, att en amerikansk ubåt skulle vara inblandad i Estonias förlisning, Albany II (sid. 347). Tyvärr anges inga källor.
Den som inte är insatt i Estonia-frågan kan skaffa sig en snabb överblick, men skall inte tro, att man får hela bilden. Boken tar i itu med många skandaler och mörkläggningar, men förtiger systematiskt de mest känsliga bitarna, precis som de flesta andra Estoniaböckerna. De källor som Torssell citerar flitigast är typiska mörkläggarböcker: man släpper fram några skandaler men det mest explosiva materialet undanhålls.
Så har det varit hela tiden i Estoniasåret, ju tidigare publikationerna är, desto större mörkläggning. Ju mer Jutta Rabe och jag har publicerat och fokuserat på att M/S Estoniasförlisning var det största massmordet i svensk historia, desto mer har publicerats, som ger en bättre uppfattning om Estoniagate, men aldrig hela den tillgängliga bilden.
Trots mycket bra kritik mot Sjöfartsverket förtiger Torssell den juridiskt svagaste punkten, att deras kontroll av Estonia strax före den sista resan gjordes i privaträttslig ram, som välbetald konsult, och inte som myndighet, vilket hade det gjort lättare för Sjöfartsverket att smita från ansvaret i min stämning mot dem i Paris-domstolen för exakt 20 år sedan.
Torssell utelämnar systematiskt alla bevis för att M/S Estonia attackerades med flit, som t ex jag har sammanställt i min bok M/S Estonia sänktes. Jag och boken nämns över huvud taget inte i Stefans bok trots att vi känner varandra sedan 2014, då vi gjorde en populär intervju för White TV om Estonia, som inte heller hänvisas till.
Här listas nu några av de viktiga fakta som Torssell mörklagt och förtigit för att läsaren inte skulle kunna dra slutsatsen att Estonia sjönk efter en explosion ombord (se sid. 312 i boken, alla sidor ovan och nedan relaterar till Torssells nya bok):
- Trots att Torssell citerar nyckelvittnet Carl Övberg ofta, får läsaren inte veta att Övberg såg svart rök från fören som indikerade en explosion (sid. 101)
- Inget om talrika bombhot mot Estonia före förlisningen, som resulterade i flera RITS-bombövningar med helikopter, polis och hundar ombord.
- Inget om att besättningen faktiskt under förlisningen gick ut med ett larm: Mr. Skylight 1+2, ett brandlarm på bildäck och därunder!
- Inget om de kända nummerplåtarna från de militära lastbilarna som kördes ombord sist i Tallinns hamn.
- Inget om två mindre båtar som i motsats till alla andra inte närmade sig den sjunkande Estonia för att rädda, utan stack fortast möjligt därifrån till den finska skärgården resp. Oskarshamn. Överlevaren Thure Palmgrens centrala vittnesmål (även om explosionerna) förtigs helt av Torssell.
- Inget om polisens extremt negativa behandling av överlevande innan de fick gå i land i Sverige.
- Inget om de påfallande många säkerhetstjänster från olika stater som tryckte sina smutsiga näsor i fallet
- Inget om sambandet mellan Palmemordet och Estoniamassmordet, t.ex. förtigs på sid. 148 f att Walter Kegö är en ökänd Palmemörkläggare från Säpo. På sid 251 f nämns inte att publiceringen av JAIC-rapporten kolliderade med riksåklagarens resningsansökan i Palmemordet, så att samtliga journalister var på den presskonferensen och inte på vår.
- Inget om att Carl Bildts lögnstory om bogvisiret är precis den falska flaggan som massmördarna redan planerade innan de slog till mot Estonia.
- Inget om att visiret sprängdes bort (sid. 139) trots klockren teknisk bevisning. Inget om Brian H. L. Braidwoods sprängutredning.
- Inget om min stämning av svenska staten inför domstolen i Strasbourg mot betongövertäckningen och domstolens skandalösa beteende. Det stämmer inte att Estoniafrågan aldrig har prövats rättsligt.
- Inget om min sändning på TV 3 Efterlyst 1997 (för första gången utan poliser) där bara ett enda medium vågade ta upp misstankarna om massmord på M/S Estonia.
- Inget om våra filmbevis på det stora hålet på styrbordssidan (sid. 175). Inget om det bortklippta filmmaterialet
- Nedvärdering av mitt stjärnvittne militärdykaren Håkan Bergmark utan konkreta fakta. Han såg att hålet hade sprängts (sid. 139). Inget om alla hot mot Håkan, som han berättade för mig och som förklarar varför han blev svår att få tag på
- Inget om de sensationella bombbilderna på vraket som Johan Ridderstolpe och jag hittade och som gav en stor vändning i hela Estoniadiskussionen. Dessa bombbevis var det egentliga skälet, varför Carl Bildt så plötsligt avgick augusti 1999 utan ett nytt jobb. Torssells uppgifter stämmer inte (sid. 198).
- Jutta Rabe svartmålas på felaktiga grunder med syftet att hennes sprängutredningar skulle minska i värde (sid. 312). Jutta Rabe har aldrig mörklagt i motsats till Stefan Torssell!
- På sid. 114 ges ingen förklaring vilken Analysgruppen är, trots att den citeras. Dess ordförande Röda kors chefen Peter Örn (L) nämns inte i hela boken, då han rekommenderade på regeringens uppdrag 1998 att kropparna skulle bärgas. Då flera har sprängskador hade skandalen blivit ett faktum. Mona Sahlin saboterade sedan regeringens egen rådgivare, efter att Bill Clinton hade ringt statsminister Göran Persson samma dag, som Peter Örn lät sin bomb brisera.
- Inget om Svenska Dagbladets och Aftonbladets förtalskampanj mot mig efter bombfilmerna som ledde till en ny Estonia förening: Estonia Litigation Association (ELA).
- Inget om vår stora demonstration på Norrmalmstorg 2002 med samtliga anhörigföreningar, där vi visade bilderna på de odetonerade sprängladdningarna som hittades på Estonias skrov.
- Inget om Jutta Rabes och min Estonia-fictionfilm Baltic Storm och censuren mot den bara i Sverige.
- Torssell svartmålar vittnet Silver Linde, som dömts för narkotikasmuggling (sid. 219), men upplyser inte läsaren om min utredning att Linde blivit oskyldigt dömd för att minska hans trovärdighet om påståendet att han delade sjukhusrum med Kalev Vahtras, en av de som överlevde men sedan mystiskt försvann. Torssells påstående att det skulle finnas ”ytterst oklara uppgifter om hans överlevnad” stämmer inte (sid. 364). Det finns klara uppgifter om mordet på honom efter att han överlevt.
- Inget om att TV4:s hela Estoniaarkiv förstördes med flit av TV 4.
- På sidan 191 skriver Torssell att 1 300 anhöriga stämde bl. a. rederiet i Parisdomstolen den 17 september 1996. Det var 944 anhöriga som stämde Sjöfartsverket, klassningssällskapet Bureau Veritas och Meyervarvet i Paris, men inte rederiet!
- På sidan 318 anges felaktiga grunder varför Sjöfartsverket plötsligt inte längre är med bland de som stämts i Paris. Faktum är att den av mig valde franske advokaten fick så många påtryckningar att han var tvungen att släppa Sjöfartsverket ur processen utan de anhörigas medgivande! Han vägrade ge mig skriftliga uppgifter om processen trots att jag var hans uppdragsgivare. Jag var tvungen att anlita en annan advokat i Paris på egen bekostnad för att få veta vad som pågick i processen.
- Inget om försäkringsbolagens konspiration.
- På sidan 191 skriver Stefan Torssell: ”Det är omöjligt att ta reda på vad Parisprocessen handlar om.” Även det är en felaktig uppgift. Stefan och jag känner varandra sedan 2014 och har haft en positiv kontakt. Varför frågade han mig som upphovsman till Parisprocessen aldrig? Vi hade ju diskuterat många Estoniafrågor. Att ta reda på ansvarsprocessen var alltså enkelt för Stefan. Han ville inte. Bara de felaktiga uppgifterna om den enda officiella händelsen, som fortfarande är aktuell i Estoniafrågan efter 22 år, drar ner trovärdigheten av Torssells bok mycket starkt.
Min slutsats efter läsningen av M/S Estonia Svenska statens haveri är att Stefan Torssell inte är en fri man. Han har en mäktig uppdragsgivare och den är kriminell.
Henning Witte, Stockholm den 21 september 2016
Krav på en sanningskommission
Både Jan Gillberg och Helje Kaskel kräver en sanningskommission. År 2002 publicerade Jan Gillberg i tidskriften DSM49 följande kravlista:
- Estonia måste bärgas. Det är en första grundläggande förutsättning för att möjliggöra en sorgfällig brottsutredning.
- Tillsätt en internationell brottsutredning med deltagare utan anknytning till de länder som nu komprometterat sig – d.v.s. i första hand Sverige men också Estland och Finland.
- Tillsätt en estnisk-svensk ansvarsutredning med biträde av internationellt erkända jurister för granskning av olika myndigheters ansvar för dels att Estonia tilläts att den 27 september 1994 lämna Tallinns hamn, dels för underlåtenhet att söka den verkliga orsaken till Estonias förlisning.
- Tillsätt en medborgarutredning med uppgift att ta sig an en granskning av bristerna i den svenska demokratin och det svenska rättssamhället, även frågor som gäller mediernas bindningar respektive integritet. Detta i anledning av vad som framkommit i efterspelet till Estonias förlisning. Denna medborgarutredning skall utgå från frågeställningen: Vad är det för samhälle vi vill ha?
- Som politiska markeringar: Återinför ämbetsmannaansvaret! Inför straffsanktioner mot mörkläggning och/eller desinformation ägnad att drabba människor, företag och/eller vitala samhällsintressen!
- Tillerkänn de som drabbats av mörkläggningen och desinformationen om vad som orsakade Estonias förlisning fullgod gottgörelse.
- Hedra de omkomna genom uppförande av ett Floating Memorial.
Läsvärda böcker (2 är gratis!)
Henning Witte - Estonia sänktes (1999)
Boken kan laddas ner här: Henning Witte - MS Estonia sanktes.pdf.
Anders Björkman - Estoniabluffen (1999)
Boken kan laddas ner här: Anders Bjorkman - Estoniabluffen.pdf.
Drew Wilson - The Hole (2013)
Boken argumenterar för det orimliga i de officiella förklaringarna till katastrofen och kan köpas på Adlibris.com
Jan Gillberg - Estonias undergång (2006)
Boken recenseras av Pia Hellertz här och kan köpas på Adlibris.com
Läsvärt på internet
- Henning Wittes hemsida WhiteTV.se
- Anders Björkmans hemsida HeiwaCo.com
