DoldaSkolan.se

"De vet att det finns en makt någonstans så organiserad, knappt märkbar, så vaksam, så sammankopplad, så komplett, så genomträngande, att de inte nör tala högre än de andas då de tala fördömande om den"

U.S. President Woodrow Wilson (1856-1924)

"Somliga tror till och med att att vi är del i en hemlig sammanslutning som arbetar mot USA's intressen, och karakteriserar min familj och mig som 'internationalister' och att vi konspirerar med andra runt om i världen för att bygga en mer integrerad global politisk och ekonomisk struktur, en enhetlig värld så att säga.
Ifall detta är anklagelsen, då står jag skyldig, och jag är stolt över det."

David Rockefeller (1915-2017)

"Vi står på gränsen till en global omstrukturering. Allt vi behöver är den rätta stora krisen och nationerna kommer att acceptera den nya världsordningen."

David Rockefeller talar på FNs företagskonferens 1994.

David Rockefeller (1915-2017)

"den riktiga sanningen är den, som du och jag vet, att finanselement inom de stora maktstrukturerna har ägt den amerikanska regeringen sedan Andrew Jacksons tid [president 1829-1837]."

U.S. President Franklin D. Roosevelt (1933 – 1945)

"Om kongressen har fått rätten att genom konstitutionen själva trycka upp pengar, vilket har givits dem, då skall inte detta delegeras till andra individer eller företag."

U.S. President Andrew Jackson (1829-1837)

"Regeringen ska skapa, ge ut och cirkulera alla pengar och krediter som behövs för att tillgodose regeringens finansieringskraft samt konsumenternas köpkraft. Genom att anta dessa principer skulle skattebetalarna bli besparade enorma summor ränta. Pengar skulle sluta att vara mästaren och istället bli tjänaren åt mänskligheten."

U.S. President Abraham Lincoln (1861-1865)

"Det är väl att befolkningen inte förstår vårt bank- och pennings-system, för ifall de gjorde det, tror jag att det skulle bli revolution innan morgonen nästa dag."

U.S. Industrialist Henry Ford (1863-1947)

Maktens historia
Makten brott
• Napoleon mot Rothschild
Napoleons goda kamp för Frankrike och dess folk i början av 1800-talet har grovt förvanskats! Hade Napoleon lyckats med att regera Frankrike och influera de europeiska affärerna, hade Rothschilds Nya Världs-Ordnings-kommunism blivit dödad i sin linda. Så vore även den judiska farsoten med penga-belåning, vilken fortfarande förslavar Europa och USA.
Av Nils, 2019-12-29


• Var Hitler en Rothschild?
I denna artikel avslöjas Hitlers band till Rothschild-familjen. Den förklarar att den ytterst onda makteliten finansierar båda sidor i alla konflikter och styr mänskligheten genom att söndra och härska.
Av David Icke, 2003-08-17


Maktens ursprung
• Khazariska Maffian
Den Khazariska maffian verkar vara roten till otroligt mycket ont här i världen. En ytterst verklig, rasistisk och satanistisk maffia som hotar samtliga människor på planeten.
Av Nils, 2017-12-29

• Bill Cooper
Här kan du lyssna på Bill Coopers gigantiska arkiv. Han var en fantastisk grävade journalist med bakgrund inom militären. Han hade en egen radioshow och skrev en mycket populär bok, Behold a Pale Horse. Han älskade den amerikanska konstitutionen och var en nagel i ögat på den djupa staten. Han avslöjade många djupa konspirationer och är mycket trovärdig. Han föddes 6 Maj 1943 och mördades av civilklädda poliser framför hans hus, vid midnatt 6 November 2001.
Av Nils, 2021-01-06

• Jim Marrs illuminati
Några månader innan hans död avslöjar topp-författaren Jim Marrs fullkomligt illuminatiordern. Det blev, kanske inte förvånande, hans sista bok. Den vågar lysa upp maktens hemliga och mörka lögner med otaliga citat och referenser. Boken är en fantastisk sammanfattande grundbult för framtiden.
Av Nils, 2021-05-14

• Mystery Babylon
Mystery Babylon är den urgamla religionen som fortfarande styr vårt samhälle i bakgrunden. Religionen är utformad för att med hemliga nätverk förslava mänskligheten genom socialism och satanism. Den hatar Jesus eftersom man anser att kristendomen har förvanskat denna ursprungliga religion.
Av Nils, 2021-01-17


Maktens ideologi
• Frimuraren
Många frimurare har blivit totalt grundlurade. De är med i en organisation där de inte vet vem som styr eller vad agendan är. Frimureriet fungerar som ett filtreringssystem för att hjälpa de sjukaste och mest kontrollerbara människorna till höga positioner i vårt samhälle.
Av Nils, 2023-03-19

• Protokollen
En av världens mest läsvärda böcker! Den mycket sjuka och onda satanistiska makt som för länge sedan infiltrerat och tagit över de ledande rörelserna bland judar, kristna och muslimer avslöjas här. Detta dokument är satanisternas egen plan för att förslava världen.
Författare: Okänd, Slutet av 1800-talet

• Leonard Cohens texter förklarade
Det är förbluffande hur mycket som Leonard Cohen avslöjar om makteliten och dess agenda. Eftersom maktelitens värld är okänd hos många kommer jag först berätta kort om hemligheterna kring hur världen, de som styr och dess hemska plan för framtiden ser ut. Sedan kommer jag sakligt gå igenom några sång-texter och förklara dess redan faktiskt ganska tydliga budskap.
Av Nils, 2018-06-04


Artikel-kommentar av
Nils
Genom att läsa detta utdrag breddar man förmodligen sin förståelse för de nationalistiska rörelserna kritik emot globalister och vissa agendasättande organisationer.

Till mina legionärer (utdrag) - Codreanu (1936)

Denna text är ett utdrag ur boken "Till mina legionärer" (1936) av Corneliu Z. Codreanu som handlar om Conreanus nationalistiska kamp och hans värderingar på 1930-talet.


Förord (skriven av Kulturkampens förlag 1998)

Den rumänske folkhjälten Corneliu Codreanu (1899 - 1938) kämpade hela sitt liv mot det judiska främlingsväldet och för det rumänska folkets frihet.

Två miljoner judar hade invandrat i Rumänien och bokstavligen ockuperat landet och förslavat det rumänska folket genom sitt monopol över finanslivet. Steg för steg hade de tagit kontrollen över allt ekonomiskt och kulturellt liv. Rumänien var på papperet en demokrati, men i verkligheten var det som alla liknande system styrt av storfinansen inom och utom landet. Polismakten, som var helt i händerna på den härskande klicken, slog ner hårt på de som opponerade sig mot det judiska väldet genom trakasserier, tortyr och mord.

Något som verkligen gjorde Codreanu känd över hela Rumänien var när han mitt under en rättegång sköt ihjäl staden lasis polischef.

Codreanu och hans medkämpar, de allra flesta studenter, hade blivit arresterade och torterade av polisen i lasi. Polischefen i staden fick medalj och alla de poliser som deltagit i tortyren blev befordrade. Judarna gav dessutom dessa poliser gåvor och pengar för att uppmuntra dem till att försöka krossa Codreanu och hans män. Efterhand spred sig terrorn över hela Moldavien, då poliserna förstod att de tjänade på att trakassera och tortera studenter. Den första händelsen i lasi ledde till sist till en rättegång där ord stod mot ord. Codreanu som var utbildad jurist förde studenternas talan. När han dök upp i rättegångssalen angreps han omedelbart av ett tjugotal beväpnade poliser med polischef Manciu i spetsen. Istället för att låta sig arresteras igen på ett förnedrande sätt, drog Codreanu upp en pistol, sköt ihjäl polischefen och sårade hans två närmaste män. De andra poliserna flydde. De tusentals judar som samlats runt byggnaden där rättegången skulle hållas skrek efter Codreanus blod. Genom att hota den rasande pöbeln med sin pistol lyckades han ta sig därifrån. Han blev till sist ändå arresterad och fick sitta en längre tid i fängelse i väntan på rättegång för mord.

Under rättegången avslöjades Mancius förtryck och avskyvärda metoder och över hela Rumänien fattade folket sympati med Codreanu och hans sak. Han frikändes och släpptes fri under hela stadens jubel. På något sätt hade Codreanus dåd i kombination med hans personlighet ingjutit hopp i det tidigare modfällda och demoraliserade rumänska folket. Codreanu var efter rättegången omåttligt populär och när han några veckor senare gifte sig i deltog över hundratusen människor klädda i folkdräkter i festligheterna. Hela bröllopet spelades in på film. Filmen hann visas två gånger på biografer i Bukarest innan originalet och den enda kopian beslagtogs och förstördes av myndigheterna som ansåg den för "farlig" för att visas.

Tidigare hade Codreanu blivit åtalad för att ha planerat att mörda hela regeringen samt en del framträdande judiska makthavare. Han hade vunnit de rumänska domarnas sympati även då och frikänts. Hans närmaste man, lon Mota blev däremot dömd för mord på den ynkliga förrädare som angivit dem till polisen.

Den 24 juni 1927 bildade Codreanu Ärkeängeln Mikaels legion. Organisationen hade inget program. Codreanu menade att Rumänien var döende på grund av att landet saknade riktiga män, inte på grund av att det saknade det "rätta" partiprogrammet. Han menade att Legionen skulle vara en skola ämnad att skapa dessa män, en ny rumänsk aristokrati. Dessa nya män skulle älska Gud, folk och land. Brödraskap, plikt och offervilja var de grundstenar legionen skulle byggas på. Legionen organiserades i en hierarkisk struktur. Kärnan i organisationen kallades för ett "näste" och kunde bestå av mellan 3 till 13 man. Ledarna utsågs inte genom val av medlemmarna utan utsågs uppifrån efter att de bevisat att de hade förmågan, modet och lojaliteten. Vidare fanns by-, stads- och landskapsavdelningar allt under ledning av "kaptenen” som Codreanu kom att kallas.

Legionen växte sakta men säkert. Varje näste organiserades med omsorg. Codreanu var emot att rekrytera för många för fort eftersom det innebar en fara för att legionens höga kvalitet skulle förstöras. Först etablerade man sig i Moldavien och i Bukovina, sedan i Transsylvanien och Vallakiet.

Bondebefolkningen var en särskilt utsatt grupp i det rumänska samhället. Tusentals människor på landsbygden led av svält. Jordbrukarna saknade tillräckligt med boskap och jordbruksredskap och tvingades därför att låna pengar av judarna som sedan tog ut enorma ockerräntor. Detta ledde till att skuldbördan till sist blev så stor att många bönder fick gå från sina gårdar eftersom judarna lade beslag på dessa för obetalade skulder. Judarna förvandlade marken till spekulationsobjekt och började exploatera naturen genom att skövla de rumänska skogarna, skogar som tidigare ägts av bönderna gemensamt.

Landsbygdsbefolkningen hade tidigare blivit svikna av Bondepartiet och Agrarpartiet och deras tomma löften. Dessa partier, liksom de övriga i Rumänien gick judarnas ärenden. Så till en början var deras misstänksamhet gentemot Legionen stor. Unga legionärer började hjälpa de fattiga bönderna med skörden och andra arbeten på gårdarna och efterhand som folket upptäckte legionärernas ärlighet och kärlek till landet så vann de alltmer sympati. Folket började förstå legionärernas vision om ett nytt och ädelt Rumänien.

1932 blev både Codreanu och hans fader invalda i det rumänska parlamentet. Allteftersom legionen växte i styrka sä växte också judarnas vrede. De började ta till alla metoder, lagliga och olagliga, för att krossa legionen. 1932 förmådde judarna regeringen att förbjuda legionen. Tusentals legionärer arresterades och spärrades in i koncentrationsläger. En viss känsla för rätt och fel, och en viss kärlek till landet tycktes ändå finnas kvar inom landets rättsväsende, efter en tid underkände Högsta domstolen förbudet och legionärerna släpptes fria.

De följande åren växte legionen än mer i styrka. En kontingent legionärer kämpade på nationalisternas sida i det spanska inbördeskriget lon Mota, Codreanus närmaste man och den som tidigare suttit i fängelse för mordet på en förrädare stupade under stridshandlingar i Spanien. Idag finns det ett stort monument rest till hans minne där.

I valet 1937 blev legionens parlamentariska front "Allt för fosterlandet det tredje största partiet Detta i kombination med den stora väljar - flykten från de etablerade partierna öppnade en möjlighet för legionen att bli den dominerande kraften i en koalitionsregering. Detta hindrades dock av Kung Carol II som var den som formellt tillsatte regeringar. Han vägrade konsekvent att acceptera en regering där Legionen ingick. Kung Carol var en karaktärslös man, han var helt utan skrupler och var dessutom mycket girig, vilket hade lett till att hans far Kung Ferdinand gjort honom arvlös. Omständigheter hade dock gjort honom till Rumäniens kung ändå. Han hade en judisk älskarinna vid namn Magda Lupescu, hennes verkliga namn var i själva verket Née Wollf. Som en modern Drottning Ester verkade hon även som hans främsta rådgivare. Under judisk påverkan utsåg Kung Carol ett svagt högerparti att bilda en interims- regering. Han och hans judiska rådgivare grep sedan själva makten under februari 1938. Kung Carol utsåg genast den hänsynslöse Armand Calinescu som justitieminister, denne beordrade omedelbart att legionärerna skulle arresteras. Codreanu dömdes till 10 års hårt straffarbete.

Magda Lupescu krävde att kungen skulle låta mörda Codreanu eftersom hans auktoritet inspirerade de patrioter som fortfarande befann sig på fri fot Natten den 29:e november hämtade polisgendarmer Codreanu och tretton av hans män från deras fängelseceller. De kördes sedan ut till en skog och ströps först för att sedan skjutas så att det hela skulle se ut som ett flyktförsök.

Kung Carols regim blev dock inte långlivad. Justitieministern, Calinescu, mördades av legionärer och kung Carol tvingades att abdikera. Han och hans judiska älskarinna flydde från Rumänien för att aldrig komma tillbaka.

I och med detta lyckades Legionen under ledning av Horia Sima ta makten med hjälp av general Antonescu som kontrollerade armén. I slutet av 1941 tog dock den mer konservative general Antonescu med hjälp av armén över helt. Horia Sima och de andra legionärerna tvingades att fly till Tyskland. Andra världskriget hade brutit ut och en diktatur, understödd av Tyskland, med Antonescu i spetsen kunde hålla sig kvar vid makten ända fram till augusti 1944 då Rumänien kapitulerade inför Sovjetunionens framryckande horder. Legionärerna kom ännu en gäng till makten i och med detta och bildade en regering som kontrollerade de områden av Rumänien som ännu inte ockuperats av den sovjetiska armén.

När de allierade vunnit kriget och Sovjetunionen ockuperade Rumänien tillsatte Stalin en judinna vid namn Ana Pauker som härskarinna över landet. Det blev en mycket blodig tid i Rumäniens historia. Många legionärer fortsatte att kämpa som partisaner uppe i bergen. Ana Pauker lät hänsynslöst mörda tusentals människor, inte bara legionärer utan även alla andra som på något sätt motsatte sig det judeokommunistiska väldet. Det sista motståndet från partisaner upphörde först 1956 då de sista av dem hade tillfångatagits eller dödats.

Historien om Corneliu Codreanu och hans legionärer är en tragedi, det är en sorglig historia om hjältemod, offer och död. Det är en historia om Rumäniens öde som europeisk gränsstat mot det mörka Asien. "Hjältemodets lön är döden" var det någon som sade, och det stämmer in på Codreanus levnadshistoria. Codreanu var inte bara folkhjälte och ledare, han var också det rumänska folkets stora lärare.

Det mörker som föll över Rumänien och övriga Centraleuropa på den tiden har nu nått oss här uppe i Norden. Hade vi varit förutseende då hade vi kämpat med våra bröder istället för att fegt stå vid sidan. Nu år Asiens horder här mitt ibland oss och tiden är sannerligen sen för den stora strid som är i kommande. En strid som vi måste utkämpa vare sig vi vill det eller inte.

Denna skrift består av utdrag ur Corneliu Codreanus verk "Till mina legionärer” utgiven första gången 1936.

Kulturkampens förlag 1998


Till mina legionärer (utdrag)

Det rumänska landets problem

Territorial lagen

Det kan inte finnas något folk i denna värld, om också en stam av vildar, som konfronterat med en främmande invasion inte skulle betrakta sitt lands situation med rivande smårta. Alla folk i vår Iden från historiens begynnelse till denna dag har försvarat sitt fäderneslands jord. Alla folks historia år, liksom vår, fylld av strider till försvar av sitt land. Skulle det vara onormalt, ett sjukdomstillstånd hos oss, Rumäniens ungdom, att vi håller fast vid att räknas med i försvaret av vårt hotade land? Eller onormalt om vi inte försvarade det når vi ser det utsatt för fara? Det skulle vara onormalt av oss att inte försvara det, nämligen att inte göra vad alla nationer har gjort Det skulle placera oss i motsägelse mot hela världen, och hela vår historia skulle bli en anomali och ett sjukdomstillstånd.

Varför är det så, undrar jag, att alla folk alltid har kämpat, kämpar och alltid kommer att kämpa till försvar för sina länder?

Land är en nations grundval för existens. Nationen har sina rötter, liksom träden, djupt i landets jord dår den hämtar näring och liv. Det finns inget folk som kan leva utan land och inga tråd som kan leva hångande i luften. En nation som inte har land kan inte leva om den inte slår sig ner i en annan nations land, på själva dess kropp, tärande dess livskraft. Det finns naturliga lagar som föreskriver folkens liv. En av dessa år territoriallagen. Gud gav varje folk ett bestämt område att leva i, våxa i och utvecklas och skapa sin egen kultur i.

Det judiska problemet i Rumänien, liksom annorstädes, består i judarnas kränkning av denna naturliga lag om territoriet. De är överträdarna, inte vi, det rumänska folket, som anmodas bära konsekvenserna av deras överträdelse. Elementär logik säger oss: Inkräktaren måste bära konsekvenserna av den kränkning han begått. Skall vi bli lidande för det? Låt honom umgälla det! Låt alla inkräktare lida. Ingen logik i världen skall säga mig att jag skulle dö för en kränkning som begåtts av andra. Sålunda har det judiska problemet inte uppstått av rashat. Det år ett resultat av kränkning som begåtts av judar mot de lagar och naturliga ordningar under vilka alla jordens folk lever.

Lösningen på det judiska problemet? Här är den: Inkräktarnas återinträde i den universella naturliga ordningen och deras respekt för naturlig lagenlighet. Men landets lagar förbjuder också judisk invasion. Artikel 3 i Konstitutionen säger: "Rumäniens territorium kan inte koloniseras av en befolkning av främmande ursprung." Vad betyder det faktum att två miljoner judar bosatt sig på rumänskt territorium om inte kolonisation? Men detta år det rumänska folkets oförytterliga och oförgripliga egendom. Och som någon skrev, inte endast efter 50 eller 100 utan även efter tusentals år kommer vi att kräva rätten till detta land, liksom vi återerövrade Transsylvanien efter 1000 år av ungersk ockupation.

Vi och vårt land

Figur 1: Ceremoni under maktövertagandet den 6 december 1940.
Alla folk omkring oss har kommit någon annanstans ifrån och bosatt sig i det land där de nu lever. Historien ger oss bestämda data beträffande ankomsten av bulgarer, turkar, magyarer etc. Endast ett folk kom från ingenstans: vårt. Vi föddes i tidernas töcken i detta land tillsammans med ekarna och barrträden. Vi är bundna till det inte endast av det bröd och liv det ger oss genom arbete och möda utan också av våra förfäder, vars ben vilar i dess jord. Alla våra föräldrar är här. Alla våra minnen, hela vår krigiska ära, hela vår historia är här, begravd i detta land.

Här är ruinerna av Sarmisegetuza med den odödlige kung Decebals aska, ty den som vet att dö som Decebal dör aldrig. Här är resterna av de regerande Musatinerna och de regerande Basaraberna. Här sover rumäner som fallit i strider, adelsmän och bönder, lika talrika som löven och grässtråna. Över hela vårt vackra land finns överallt vittnesbörd om strider och hjältegravar. Över hela Karpaterna, från Olteniska bergen vid Dragoslavele och Predeal, från Oituz till Vatra Dornei, på bergstoppar och i dalgångar har rumänskt blod flödat som strömmar. Mitt I natten, i svåra tider för vårt folk; hör vi den rumänska jorden ropa på oss och uppmana oss till strid.

På vilket historiskt argument baserar de sina pretentioner och i all synnerhet den fråckhet med vilken de utmanar oss rumäner här i vårt eget land? Vi är bundna till detta land av miljoner gravar och miljoner osynliga trådar som endast vår själ känner, och ve dem som försöker rycka ifrån oss det.

Städernas problem

Men inom det rumänska landområdet bosatte sig judarna inte var som helst, på måfå. De placerade sig i städerna och bildade inom dem formliga ”öar” av kompakt judisk befolkning.

I början var det de större städerna och marknadsplatserna i norra Moldavien som invaderades och erövrades. Inför dem försvann gradvis den rumänske köpmannen och affärsidkaren - en gata idag, en annan imorgon, i övermorgon ett distrikt På mindre ån 100 år hade historiskt ryktbara, rumänska center förlorat sin rumänska karaktär och börjat likna judiska fästningar. De andra moldaviska ståderna föll också snabbt; även lasi, Moldaviens andra huvudstad - efter den första och forntida Suceava - förvandlades helt enkelt till ett smutsigt judiskt näste, som omger de stackars ärorika ruinerna av Stefan den Stores fästning.

I lasi kan man nu gå igenom hela stadsdelar utan att möta en rumän eller se ett rumänskt hem eller en rumänsk butik. Folk går förbi berömda kyrkor, idag i ruiner och förfall. Talparikyrkan, byggd av det rumänska skomakargillet, Curelarikyrkan, byggd av det rumänska sadelmakargillet.

Allting faller sönder. I den stora staden lasi finns inte längre en rumänsk sadelmakare eller skomakare. S:t Nicholaus den Fattiges kyrka, den gamla moldavianska adelns, har totalt fallit ihop, och över gravarna omkring den tömmer de judiska matställena även idag sina slask- och sophinkar och sitt avskräde.

Kyrkan på Stora Torget, där man finner den största anhopningen av judar, är stängd på grund av brist på kyrkobesökare. Och det är den judiska befolkningen som utgör denna befolkningsanhopning nu. På Lapusneanu-gatan har Cuza Vodas palats, som nästan stönar av smärta, förvandlats till en judisk bank, och i dess förra trädgård ser man en judisk teater i Palestina-stil. Den främmande inkräktaren trampar under fötterna allt som vi hållit heligt.

Ångest bor i våra hjärtan. Vi barn, sönderslitna i själen, frågar oss själva: Hur kunde rumäner handla med så mycket fientlighet mot sitt eget folk? Hur kunde det finnas sä många förrädare? Hur kom det sig att de inte ställdes mot väggen eller brändes levande i det ögonblick bedrägeriet avslöjades? Varför är alla så likgiltiga? Detta är samvets- problem som tynger oss, som plågar oss, som förstör våra liv. Vi vet att vi inte kan finna ro annat än i strider, lidande och gravar. Vår tystnad höljer oss i feghet, och varje minut av dröjsmål ser ut att döda oss.

Vi nämner inte ens städerna och marknadsplatserna i Bessarabien, som år öppna sår på landets utmattade och urkramade kropp. Inte heller nämner vi Maramures, där rumäner dagligen dör i ett tillstånd av slaveri. Det finns inga ord som kan beskriva Maramures stora tragedi. Men sjukdomen spreds som cancer; den nådde andra städer och den genomträngde huvudstaden. På 15 år föll Vacaresti, ett gammalt rumänskt kvarter; Dudesti föll helt och hållet, likaledes de rumänska köpmännen på Calea Grivitei.

De berömda köpmännen i Obor-kvarteret dör och ersätts av judar. Calea Victoriei (Segervägen, en elegant affärsboulevard) har fallit Idag är den i verkligheten endast en rumänsk ”nederlagsväg”; ty tre fjärdedelar av fastigheterna på Calea Victoriei ägs nu av judar. Under - de senaste tio åren har judarna spritt sig västerut uppåt Donauslätten till Oltenia och Mikael den Modiges förnämsta stad Craiova; de gick in i Ramnicul-Valcea, Severin, under beskydd av rumänska politiker som, välbetalda, påstår att det inte finns något judiskt problem. Detta svek av politikerna mot deras folk är så skrämmande att om de fortfarande lever, folket borde riva ut deras ögon; om de är döda skulle deras ben grävas upp och brännas offentligt. Deras barn och barnbarn skulle förföljas och brännmärkas med tillmälet "förrädares barn".

Förlusten av våra rumänska städer har förödande konsekvenser för oss, ty städerna är en nations ekonomiska center. Landets hela rikedom är samlad i dem, så att den som har kontrollen över städerna har kontrollen över existensmedlen, landets välstånd. Kan det vara likgiltigt för oss rumäner vem som är herre över våra nationella tillgångar? Vi själva eller judarna? För inget folk i världen kan detta vara en likgiltig angelägenhet. Därför att befolkningen fortplantas och utvecklas inom ramarna för existensmedlen till dess disposition. Ju färre dessa medel är, dess mindre växer befolkningen ifråga och dess färre chanser har den till utveckling och vice versa. Dessa sanningar beträffande befolkningslagen studerades av alla ekonomer och formulerades av professor Cuza med ojämförlig klarhet.

Överlåtelsen av rumänska tillgångar i judarnas händer betyder inte endast rumänernas ekonomiska eller politiska beroende - ty den som inte har någon ekonomisk frihet har ingen politisk frihet - utan det betyder mer: ett nationellt hot, som sliter ner själva vår förmåga att öka vår egen befolkning. I den utsträckning våra existensmedel försvinner dör vi rumäner bort från vårt land och lämnar våra platser i händerna på den judiska befolkningen, som ökar varje dag både på grund av invasion utifrån och på grund av att de lägger beslag på våra tillgångar.

Sedan, för det andra, är städerna en nations kulturella center. Det är i städerna man finner skolor, bibliotek, teatrar, föreläsningslokaler, som alla står till stadsbefolkningens tjänst. En judisk familj kan lätt hålla fem eller sex barn i skolan, medan en rumänsk bonde i någon avlägsen by knappast kan gå iland med att hålla ett barn i skolan ända fram till slutexamen. Och i sä fall har han totalt uttömt kraft och tillgångar, så att han äventyrar sina andra fyra eller fem barns välbefinnande hemma. Således har den som har kontrollen över städerna möjligheterna att ta del av kulturen.

Men det är inte allt. Det är genom städer och skolor som en nation fullgör sin kulturella uppgift i världen. Hur år det möjligt för rumäner att fullgöra sin kulturella uppgift genom judiska röster, pennor, hjärtan och sinnen?

Slutligen är städerna nationens politiska center. Nationerna följer städernas exempel. Vem som än bestämmer över städerna, direkt eller indirekt, har den politiska ledningen i landet. Vad är kvar av landet utanför städerna? En samling av flera miljoner bönder, som saknar medel för en mänsklig existens, försvagade och utarmade, kulturlösa, försupna, ledda av judar som berikat sig och nu blivit herrar i rumänska städer eller av de rumäner (prefekter, borgmästare, polismästare, gendarmer, ministrar) som endast är administratörer till namnet, därför att de inte är någonting annat än underdåniga verkställare av judiska planer. Dessa ämbetsmän understöds, smickras, överöses med gåvor, inväljs i administrativa råd och betalas varje månad av den judiska ekonomiska makten (Judas betalades bara en gång). Deras begår efter pengar är väckt, de sporras till lyx och olater, och om de handlar emot judiska direktiv och attityder kastas de helt enkelt ut om de är statsråd. Deras avlöning och understöd dras in, deras stölder och skumma transaktioner avslöjas genom antydningar i avsikt att kompromettera dem. Detta är vad som återstår av det rumänska fäderneslandet sedan vi förlorat våra städer: en ohederlig ledarklass, ett folk av bönder utan frihet och alla rumänska barn utan hemland och framtid.

Vårt program

Detta ungdomstillhåll var början av legionärt liv, den första grundstenen. Den måste bli lagd på stadig mark. Därför sade vi inte: "Låt oss gå ut och erövra Rumänien! Gå genom byarna och ropa: En ny politisk organisation har bildats, kom hit och skriv upp er allihopa!" Vi hade inte skrivit något nytt politisk program utöver de tio redan existerande i landet - alla "perfekta" enligt deras författare och anhängare - och vi sände inte ut legionärer i byarna, viftandes med ett program och manande folk att ansluta sig till det för att rädda landet. I detta avseende skiljde vi oss än en gång fundamentalt frän alla de andra politiska organisationerna, dven Cuzisterna . Alla dessa trodde att landet var döende på grund av avsaknaden av bra program; varför de satte ihop ett perfekt program, med vilket de började värva anhängare. Det är därför alla frågar: "Vad år ert program?” Detta land är döende i avsaknad av män, inte program; det år åtminstone vår åsikt. Det är, med andra ord, inte program vi behöver, utan män, nya män. För så som folk är idag, formade av politiker och judiskt inflytande, så kommer de att kompromettera det mest briljanta politiska program. Den sortens man som lever idag i rumänsk politik har vi mött tidigare i historien. Nationer dog under hans styre och stater kollapsade. Den största oförrätten som judarna gjort oss och det politiska systemet, det största nationella hotet som de utsatt oss för, år varken beslagtagandet av den rumänska jorden eller underjorden, inte ens det tragiska förintandet av den rumänska medelklassen, inte det stora antalet judar i våra skolor, yrken etc och inte ens det inflytande de utövar över vårt politiska liv - även fast vart och ett av dessa i sig själva är ett dödligt hot mot vårt folk. Den största nationella faran är det faktum att de har deformerat, vanställt vår Daco-Rumänska rasstruktur, fött fram denna typ av man, skapat detta mänskliga avskum, detta moraliska misslyckande: politikern som inte längre har någonting gemensamt med ädelheten hos vår ras; som förnedrar och dödar oss. Om denna människosort fortsätter att leda detta land, så kommer det rumänska folket att sluta sina ögon för alltid och Rumänien att bryta samman, trots alla de briljanta program med vilka "slugheten* hos denna degenerade varelse lyckas förblinda de olyckliga massorna. Av all pest förd till oss av den judiska invasionen, är detta det mest skrämmande!

Figur 2: Ärkeängeln Mikael, legionärernas mytologiska förebild.

Alla folk som vi rumäner kommit i kontakt och slagits med, från barbarernas invasioner till idag, har attackerat oss på en fysisk, ekonomisk och politisk nivå, lämnande orörd vårt moraliska och andliga fädernearv, vårt samvete, från vilket förr eller senare vår seger mynnade, brytandet av det främmande oket - även när de kom över oss i massor och tog alla våra rikedomar, även när de styrde oss politiskt. Nu, för första gången i vår historia, står rumänen öga mot öga med en fiende som inte anfaller oss med svärdet utan med vapen specifika för den judiska rasen, med vilka de slår till och först paralyserar folkets moraliska instinkter, sedan systematiskt sprider alla sorters moralisk sjukdom, för att därigenom förstöra varje möjlighet till reaktion. Det är därför vårt folk känner sig avväpnat och besegrat. Som en konsekvens av insikten av detta tillstånd, är grunden på vilken legionen står människan, inte det politiska programmet; män-niskans reform, inte de politiska programmens. "Ärkeängeln Mikaels Legion" kommer med andra ord att vara mer en skola och en armé än ett politiskt parti.

I denna kritiska tid, har den rumänska nationen inget behov av en stor politiker, vilket många felaktigt tro, men av en stor lärare och ledare som kan besegra de onda krafterna och krossa den lilla klicken av ondgörare. Men för att göra detta måste han först nedkämpa ondskan inom honom själv och inom hans män.

Figur 3: Corneliu Codreanu (1899 - 1938)
Från denna legionåra skola måste en ny man framträda, en man med heroiska kvaliteter; en historisk gigant för att kämpa och segra över alla vårt fäderneslands fiender, hans strid och seger måste sträcka sig utanför den materiella världen in i ondskans och de osynliga fiendernas rike. Allting som vi kan föreställa oss andligen vackrare; allt det stoltaste vår ras kan framställa, större, rättvisare, kraftfullare, visare, flitigare, och mer heroiskt, det år vad den legionära skolan måste skänka oss! En man i vilken alla möjligheter till mänsklig storhet som är inympade av Gud i vårt folks blod är maximalt utvecklade.

Denna hjälte, produkten av legionär utbildning, kommer också att veta att utforma program; kommer också att veta att lösa det judiska problemet; kommer också att veta att organisera staten på ett bra sätt; kommer också att veta att övertyga de andra rumänerna; och ifall inte, han kommer att veta hur han skall segra, för det är därför han är en hjälte. Denna hjälte, denna modets, arbetets och rättvisans legionär, med Guds kraft inympad i sin själ, kommer att leda vårt fädernesland på dess äras väg.

Figur 4: Horia Sima
Ett nytt politiskt parti, även om det var ett cuzistiskt kan i bästa fall ge oss en ny regering och en ny administration; en legionär skola, däremot, kan ge detta land en storartad typ av rumän. Den kan producera någonting stort som vi aldrig sett förut som skulle kunna bryta hela vår historia i två delar, för att lägga grunden till en annorlunda rumänsk historia av vilken detta folk är förtjänt För vårt folk, på grund av dess tusenåriga lidande och tysta medgivande, på grund av dess själs renhet och tapperhet, år kanske det enda folk i världen som, i hela dess historia, aldrig begick synden att invadera och underkuva andra nationer.

Vi skall skapa en atmosfär, ett moraliskt medium i vilket den heroiska mannen kan födas och växa. Detta medium måste vara isolerat från resten av världen med de högsta möjliga andliga fästningarna. Det måste försvaras från alla farliga vindar av feghet, korruption, utsvävningar, och från alla de passioner som begraver nationer och mördar individer.

Figur 5: Ion Mota
När legionären vål har utvecklats i en sådan miljö, i nästet (basenhet inom legionen), på arbetsplatsen, i den legionära organisationen och familjen, så skall han sändas ut i världen: att leva, för att lära sig att vara korrekt* att slåss, för att lära sig att vara modig och stark; att arbeta, för att bli flitig och älska alla de som arbetar; att lida, för att stålsåtta sig själv; att offra sig, för att bli van att övervinna sina själviska intressen, för att tjäna sitt fosterland.

Oavsett vart han än går så kommer han att skapa en ny identisk miljö. Han kommer att vara exemplarisk; kommer att omvandla andra till legionärer. Och, folk, som söker efter bättre tider, kommer att följa honom. Nykomlingen kommer att vara tvungen att leva efter och respektera samma normer av legionårt liv. Alla tillsammans, i samma armé, kommer att utgöra en styrka som skall kämpa och segra. Detta är vad "Ärkeängeln Mikaels Legion" kommer att vara.

Fundamentala principer för legionär etik

Det andra numret av "Det fäderneärvda landet" utkom den 15 augusti. I ledarartikeln med rubriken "Ärkeängeln Mikaels legion" försöker jag kortfattat formulera de första etiska normerna för legionårt liv, som vi ämnar noggrant respektera och bejaka och som alla som uppskattar dem borde samlas omkring. Var och en som vill komma och utvecklas i vår krets mäste hela tiden respektera dem. Jag väljer ur dessa artiklar idéerna i den ordning jag skrev dem vid det tillfället.

  1. Den första idén: "Moralisk renhet"
  2. Den andra: "Osjälviskhet i strid"
  3. Den tredje: "Entusiasm"
  4. Den fjärde: "Tro, arbete, ordning, hierarki, disciplin."
  5. Den femte: "Legionen skall stimulera vår nations energi och moraliska styrka, utan vilka det aldrig kan bli seger."
  6. Den sjätte: "Rättvisa. Legionen skall bli skolan för rättvisa och kraften att upprätta den."
  7. Den sjunde: "Handlingar, inte ord. Du verkställer! Prata inte!"
  8. Den åttonde: "Vid avslutningen av denna skola skall ett nytt Rumänien och ett nytt rumänskt folk träda fram, målet för alla våra ansträngningar, uppoffringar och lidanden."

Jag skall redogöra för några av dem.

Osjälviskhet i strid

Bekämpande av personligt intresse år en annan av legionärernas fundamentala värderingar. Detta är i total opposition mot politikerns ståndpunkt, vars enda motiv för att handla och kämpa är hans personliga intresse med alla dess degenererade biprodukter - snikenhet efter pengar och lyx, omåttlighet eller arrogans. Det är därför, kära kamrater, som från och med nu och så långe som legionårt liv existerar, ni bör veta att varhelst ni märker, det må vara hos någon kämpe eller inom er själva, ett morrande av detta personliga intresse, där har Legionen upphört att existera. Där slutar legionären och politikern börjar visa sina huggtänder. Se en nykomling rakt in i ögonen, om ni där skulle upptäcka en glimt av något litet personligt intresse (antingen materiellt eller av ambition, passion, stolthet) vet ni att han inte kan bli legionär. Inte heller skall det vara nog för någon att ikläda sig den gröna skjortan eller tillämpa legionärshälsningen för att bli legionär, även om han lever i enlighet med normerna för legionärt liv. Ty Legionen är inte endast ett logiskt system, en kedja av argument; den är en "levande tro". Just som någon inte är kristen om han "kan" och "förstår" evangeliet utan endast om han fogar sig efter de livsnormer det omfattar, om han "lever evangeliet".

Disciplin och kärlek

Hela mänsklighetens samhälleliga historia är full av strider, som har sin grund i två stora principer, som båda strävar efter plats till förfång för den andra: auktoritetens princip och frihetens princip. Auktoriteten har velat expandera på frihetens bekostnad och den senare har bemödat sig om att så mycket som möjligt begränsa auktoritetens makt. Dessa två ansikte mot ansikte kan inte innebära annat ån konflikt. Att anpassa en rörelse efter den ena eller den andra av dessa två principer betyder att fortsätta den historiska linjen av oro och sociala strider. Det betyder att fortsätta å ena sidan linjen av tyranni, förtryck och orättvisa, å andra sidan av blodigt uppror och permanent konflikt. Därför önskar jag påkalla alla legionärers uppmärksamhet och i synnerhet de nytillkomnas, så att de inte skulle avvika från rörelsens linje på grund av missförstånd. I många fall har jag lagt märke till att så snart en legionär erhållit en rang har han stelnat med hela sin varelse till "auktoritet", gjort sig fri från allt som tidigare band honom till hans kamrater och känt sig tvingad att göra intryck på andra genom bruk av sin auktoritet. Den legionära rörelsen är inte uteslutande baserad varken på auktoritetens princip eller på frihetens. Den har sin grund i kårlekens princip. I denna har både auktoritet och frihet sina rötter.

Kärlek är fred mellan de två principerna auktoritet och frihet. Kärlek är i mitten, mellan dem och ovanför dem, den omfattar båda i allt det bästa hos dem och upphäver konflikten mellan dem. Kärlek kan varken medföra tyranni, förtryck, orättvisa, blodigt uppror eller social strid. Det finns också en skenhelig föreställning om kärlekens princip som praktiseras av tyranner och judar, vilka ständigt och systematiskt vädjar till sina medmänniskors känslosamhet bakom vilken de fortsätter att hata och förtrycka ostört. Tillämpad kärlek betyder själsfrid i samhället och i världen. Fred framstår inte längre som ett dåligt uttryck för en mekanisk och kylig jämvikt mellan de två principerna auktoritet och frihet, dömda till evigt krig, nämligen till en omöjlighet för överensstämmelse.

Godhet och kärlek kommer att ge oss fred, inte rättvisa. Ty fullständig rättvisa är mycket svårt att genomföra. Åven om man skulle finna ett instrument för dess perfekta förverkligande, skulle människan, som är oförmögen att erkänna den och uppskatta den, ändå förbli evigt missnöjd. Kärlek är den nyckel till fred som vår frälsare erbjöd alla nationer i världen. Till sist skall nationerna, efter att ha irrat, sökt och försökt allting, bli övertygade om att utom denna kärlek, som Gud inympade i människans själ som en syntes av alla mänskliga kvalitéer och som han sände oss genom Jesus Kristus vår frälsare, som satte den högre än alla dygder, ingenting existerar som kan ge oss frid och ro. Tro, arbete, ordning, disciplin, har också sina rötter i kärlek. Det är härifrån vår rörelse stammar. Jag vet inte hur jag kan nog enträget uppmana er att odla kärlek, både ni som leder och ni som lyder. Kärlek skall ge er oanade och obegränsade möjligheter att lösa alla de svåra problem ni kommer att ställas inför. Där det inte finns kärlek finns det inget legionärt liv. Betrakta ett ögonblick detta legionära liv och ni skall förstå vad det är som förenar oss med varandra, de stora med de små, de fattiga med dem som är rika, de gamla med ungdomen. Men kärlek avskaffar inte skyldigheten att vara disciplinerad liksom den inte avskaffar skyldigheten att arbeta eller att vara ordentlig.

Disciplin är en begränsning vi ålägger oss själva antingen för att anpassa oss till vissa etiska livsnormer eller till en ledares vilja. I det första fallet utövar vi den i avsikt att uppnå höjdpunkter i livet, i det andra fallet för att bli framgångsrika / strid antingen mot naturkrafter eller fiender. Åven om hundra män kan älska varandra som bröder, är det möjligt att inför behovet av en viss handling de alla kan ha olika mening. Hundra olika åsikter kan aldrig vinna. Enbart kärlek kan aldrig få dem att vinna. Disciplin är nödvändig. I avsikt att vinna måste de alla omfatta en enda mening, den som antagits av den mest erfarne bland dem, deras ledare.

Disciplin är garantin för framgång, ty den tillförsäkrar samfälldhet i ansträngningen. Det finns svårigheter som endast ett enat folk under enhetlig ledning kan övervinna. Vem är den idiot som i en sådan situation skulle neka att förena sig med resten av sitt folk när de, som en man, vill lyssna till samma kommando - under förevändning att disciplin skulle såra hans personlighet?

I sådana fall, när ditt land är hotat och när sakernas natur driver dig att äventyra liv och lem, skiljas från din familj, riskera dina barns framtid, avstå från allt du äger på denna jord för att rädda ditt fosterland, då är det minst sagt löjligt om någon talar om att hans "personlighet såras". Disciplin förödmjukar ingen, ty den leder till seger. Och om seger inte kan vinnas utom genom uppoffring, då är den allra minsta av alla uppoffringar en man kan göra för sin nations seger att under kasta sig disciplin. Om disciplin är en försakelse, en uppoffring, förödmjukar det ingen, ty disciplin förädlar, den förnedrar inte. Eftersom vårt folk har att övervinna oerhörda svårigheter, borde varje rumän gladeligen acceptera uppfostran till disciplin och sålunda vara medveten om sitt bidrag till morgondagens seger. Det finns ingen seger utan enighet och det finns ingen enighet utan disciplin. Därför borde vår nation anse varje avvikelse från disci-plinens skola som en fientlig handling och fördöma den såsom farlig för dess seger och dess själva liv.

Val, urval, arv

Ett folk leds inte efter dess vilja: den demokratiska formeln; inte heller efter en enda persons vilja: den diktatoriska formeln. Utan i enlighet med lagar. Jag talar inte om lagar stiftade av människor. Det finns normer, livets naturliga lagar, och normer, dödens naturliga lagar. Livets lagar och dödens lagar. En nation går mot liv eller död beroende pä respekterandet av den ena eller den andra av dessa lagar.

En fräga återstår att besvaras: Vem, i en nation, kan förstå eller intuitivt känna dessa normer? Folk? Massan? Om så skulle vara fallet så tror jag att för mycket förväntas. Massan förstår inte ens mycket enklare lagar. Dessa måste förklaras för dem genom upprepning för att bli förstådda - ja, även med hjälp av straff ifall det skulle behövas.

Här är ett par exempel på lagar som är absolut nödvändiga för folkets liv, vilka massan endast med svårighet förstår: att når det gäller smittsam sjukdom, den sjuke måste isoleras och en allmän desinfektion behövs; att ett hus måste ha stora fönster för att solljus skall komma in; att boskap som föds upp och tas om hand på ett båttre sätt ger mer näring till människan etc. Om massan inte förstår eller endast med svårighet förstår ett flertal lagar som är absolut nödvändiga för dess liv, hur kan någon inbilla sig att den - som i en demokrati måste ledas av sig själv - kan förstå de mest svåra naturliga lagarna; eller att den intuitivt skulle veta de mest raffinerade och oförnimbara normer för mänskligt ledarskap, normer som skjuter bortom den själv, dess liv, dess livsnödvändigheter, eller vilka inte direkt stämmer in på den själv utan på en mer överlägsen enhet, nationen?

För att baka bröd, tillverka skor och plogar, sköta en gård, köra bil. så måste man vara specialiserad. Finns det inget behov av specialisering när det gäller det mest krävande ledarskapet det över en nation? Behöver man inte inneha vissa särskilda kvaliteter?

Slutsatsen: Ett folk år inte kapabelt att styra sig självt. Det måste styras av dess elit. Med andra ord, av den kategori av män som innehar vissa anlag och specialiteter. Precis som bina upphöjer sin drottning måste ett folk upphöja sin elit. På samma sätt tillfrågar massan vid behov sin elit, statens visa.

Vem väljer då denna elit - massan?

Man kan finna anhängare till alla ”idéer”, eller röster för vem som än ställer upp i ett val. Men det beror inte på folkets förståelse för dessa "idéer", "lagar" eller "kandidater" utan på något helt annat: på individens skicklighet att vinna massans förtroende. Det finns inget mer nyckfullt och instabilt än massans åsikter. Sedan kriget har denna massa, i tur och ordning, varit Averescan, liberal, nationalistisk, anhängare till Nationella Bondepartiet, lorgan etc. hyllande var och en, bara för att spotta på dem ett år senare, upptäckande dess fel, förvirring och oduglighet. Massans kriterium för val är: "Låt oss prova några andra." Därför är valet inte baserat på omdöme och kunskap, utan slumpmässigt och litandes till turen.

Här har vi två motstående idéer, den ena innehållande sanning, den andra lögnen. Sanningen - vilken endast kan vara en enda - eftersöks. Frågan är avgjord genom val. Den ena idén får 10,000 röster, den andra 10,050. Är det möjligt att 50 röster mer eller mindre bekräftar eller förnekar sanningen? Sanningen beror varken på majoriteten eller minoriteten; den har sina egna lagar och den lyckas, som vi sett, mot alla majoriteter, även om de är överväldiga.

Finnandet av sanningen kan inte överlåtas till massan, liksom i geometri riktigheten i Pythagoras teori inte kan bekräftas eller förnekas genom omröstning; eller precis som en kemist som framställer ammoniak inte vänder sig till massan för att genom val avgöra hur mycket kväve och väte som behövs; eller liksom en agronom, som studerat jordbruk och dess lagar i åratal, inte behöver vända sig till massan för att övertyga sig om deras riktighet.

Kan folket välja sin elit?

Varför väljer då inte soldater den bästa generalen?

För att kunna rösta så skulle denna kollektiva jury mycket väl behöva veta:

  1. Strategins, taktikens och organisationens lagar etc. och
  2. Till vilken grad individen ifråga anpassar sig genom skicklighet och vetskap om dessa lagar.

Ingen kan välja vist utan denna kunskap. Om massan önskar välja sin elit, måste den nödvändigtvis veta den nationella organismens ledarskapslagar och i vilken utsträckning kandidaterna till detta ledarskap anpassar sig genom kvalifikationer och vetskap om nämnda lagar. Hur som helst kan massan veta varken dessa lagar eller kandidaterna. Det är därför vi anser att ett lands ledande elit inte kan väljas av massan. Att försöka välja denna elit år som att försöka att genom majoritetsval avgöra vilka ett lands poeter, författare, mekaniker, flygare eller atleter borde vara.

Det är därför demokrati, baserad på valprincipen, som väljer sin elit själv, gör ett grundläggande fel, från vilket hela tillståndet av felaktighet, oordning och misär i våra byar härstammar. Detta år en grundläggande poäng; eftersom det är från detta fel av demokratisk uppfattning som alla andra fel uppstått. När massan kallas till att välja sin elit, är den inte bara inkapabel att upptäcka och välja någon utan väljer, dessutom, med få undantag, den sämsta i en nation.

Inte bara tar demokratin bort den nationella eliten, den ersätter den med den värsta tänkbara. Demokrati väljer män i total avsaknad av skrupler, utan moral, de som kan betala bäst, det vill säga de mest korrumperade, magiker, charlataner, demagoger, som kommer att vara främst inom sina områden under valkampanjen. Flera bra män skulle ha möjlighet att väljas tillsammans med dem, även politiker med goda avsikter. Men de skulle bli de förras slavar.

Nationens riktiga elit skulle bli besegrad, förflyttad, eftersom den skulle vägra att tävla på dessa villkor; den skulle retirera och gömma sig. Därav de dödliga konsekvenserna för staten. När en stat leds av en så kallad "elit" av den mest korrupta och osunda sort, är det då inte tillåtet en person att fråga varför staten förs mot ruinens brant?

Här finns då orsaken till all annan ondska: omoral, korruption och lust i hela landet; stöld och fördärvande av statens välstånd; blodig exploatering av folket; fattigdom och misär i dess hem; avsaknad av pliktkänsla i alla funktioner; oordning och oorganisation i staten; invasion från alla håll av främlingar med pengar, som kommer för att köpa upp bankrutta affärer, vilkas varor säljs bort för en spottstyver. Landet auktioneras bort: "Vem betalar högst?" Detta är var demokratin slutligen kommer att leda oss.

I Rumänien, särskilt sedan kriget, har demokratin skapat åt oss, genom detta valsystem, en "nationell elit" av "juderumäner", varken baserad på tapperhet, kärlek till landet eller offer, utan på landsförräderi, tillfredsställandet av personligt intresse, mutor, rikedom genom exploatering och förskingring, stöld, feghet, och ränker för att sid ner alla motståndare. Denna "nationella elit" kommer, om den får fortsätta leda landet, att förgöra den rumänska staten. Därför är, i slutänden, problemet som det rumänska folket står inför idag, på vilket alla andra beror, att ersätta denna falska elit med en riktig nationell elit baserad på dygd, kärlek och offervilja för landet, rättvisa och kärlek för folket ärlighet, arbete, ordning, disciplin, hederligt förfarande och ära.

Vem skall utföra detta skifte? Vem skall placera denna riktiga elit på ledarposten? Jag svarar: vem som helst, utom massan. Jag erkänner vilket system som helst förutom demokrati som jag ser dödar det rumänska folket. Den nya rumänska eliten, liksom varje annan elit i världen, måste baseras på principen för socialt urval. Med andra ord, en kategori människor begåvade med vissa kvaliteter som de sedan odlar, utkristalliseras naturligt ur nationens kropp, det vill säga den stora sunda massan av bönder och arbetare, vilken är för evigt bunden till jorden och landet Denna kategori människor blir till den nationella elit ämnad att leda vår nation.

När kan massan konsulteras, och när måste den konsulteras? Den bör konsulteras vid stora beslut som påverkar dess framtid, för att få säga sin mening om den kan eller inte kan, om den år andligt beredd eller inte att följa en särskild väg. Den bör konsulteras vid angelägenheter som påverkar dess öde. Detta är vad som menas med kon-sultation av folket; det innebär inte folkets val av en elit. Men jag upprepar min fråga: "Vem bestämmer en persons plats inom eliten och vem bedömer var och en? Vem gör urvalet och inviger medlemmarna i den nya eliten?" Jag svarar: "Den förra eliten." Den senare väljer eller namnger inte, utan inviger var och en till den plats han har lyft sig själv genom duglighet och moraliskt värde.

Invigningen görs av elitens chef i konsultation med hans elit. Därför måste en nationell elit se till att den lämnar en arvtagande elit för att ta dess plats, inte en elit baserad på arvprincipen utan endast principen för socialt urval, genomförd med största strikthet. Arvprincipen är inte tillräcklig i sig själv.

Enligt principen för socialt urval, hela tiden tillförd nytt blod från nationens djupa lager, håller sig en elit ständigt kraftfull. Det största historiska misstaget är att där en elit har skapats enligt urvalsprincipen , den en dag senare glömde principen som födde den, ersättande den med arvprincipen och därmed inrättande det orättvisa och fördömda systemet med privilegier genom födseln. Det var i protest mot detta misstag; för borttagandet av en degenererad elit; och för förkastandet av privilegier genom födseln, som demokratin föddes. Bortseendet från urvalsprincipen ledde till en falsk och degenererad elit vilket i sin tur ledde till den demokratiska villfarelsen. Urvalsprincipen avlägsnar både val- och arvprincipen. De tar ut varandra. Det råder en konflikt mellan dem; för, antingen råder urvalsprincipen och då spelar inte massans åsikter och röster någon roll, eller så röstar den senare på vissa kandidater och då råder inte längre urvalsprincipen. Liksom arvet inte spelar någon roll ifall urvalsprincipen råder. Dessa två principer kan inte existera samtidigt om inte arvingen sam-manfaller med urvalets lagar. Och vad ifall nationen inte har någon riktig elit - en första som utnämner den efterföljande? Jag svarar med en enda mening, vilken innehåller en obestridd sanning:

I detta fall föds den riktiga eliten genom ett krig med den degenererade eliten, den falska. Och det också i enlighet med urvalsprincipen. Sammanfattningsvis är elitens roll följande:

  1. Att leda en nation i enlighet med ett folks livslagar.
  2. Att lämna efter sig en arvtagande elit inte baserad på arvprincipen utan på urvalsprincipen, eftersom endast en elit har vetskap om livets lagar och möjlighet att avgöra i vilken utsträckning folk anpassas genom skicklighet och vetskap om dessa lagar. Det år som en trädgårdsmästare som arbetar med sin trädgård och ser till att han har en arvtagare innan han dör, en ersättare, för endast han ensam kan avgöra vem av dem som arbetar för honom som är bäst lämpad att ta hans plats och fortsätta hans arbete.


På vad måste en elit vara grundad?

  1. Själens renhet
  2. Kapacitet till arbete och kreativitet
  3. Tapperhet.
  4. Hårt liv och ständig kamp mot de svårigheter som nationen möter.
  5. Fattigdom, rättare sagt frivilligt avstående från att samla rikedomar på hög.
  6. Gudstro
  7. Kärlek


Individ, nationellt kollektiv, nation

”Mänskliga rättigheter" är inte begränsade endast av andra människors rättigheter utan också av andra rättigheter. Det finns tre skilda enheten

  1. Individen
  2. Det nuvarande nationella kollektivet dvs alla individer av samma nation som lever i en stat vid en given tidpunkt.
  3. Nationen, den historiska enheten, vars liv sträcker sig över århundraden, dvs rötter inbäddade djupt i tidens töcken och med en omåttlig framtid.

Ett nytt stort fel i demokrati baserad på "mänskliga rättigheter" är att erkänna och visa intresse endast för en av dessa tre enheter, individen; försummar eller förlöjligar den andra och förnekar den tredje. Alla av dem har sina givna rättigheter och skyldigheter, rätten att leva och skyldigheten att inte inkräkta på de två andras rätt till liv. Demokratin bryr sig endast om individens rättigheter. Det är därför det råder en överväldigande oreda inom demokratin. Individen tror att han kan inkräkta med obegränsad rätt på hela kollektivets rättigheter, som han tycker att han kan trampa ner och plundra; därför bevittnar man inom demokratin dessa slitningar, där individen inte erkänner något annat än sitt personliga intresse.

Det nationella kollektivet i sin tur, visar en ständig benägenhet att offra framtiden - nationens rättigheter - för sina aktuella intressen. Det är därför vi ser en skoningslös exploatering och skövling av våra skogar, gruvor, oljereserver, och glömmer att hundratals generationer av rumäner, våra barns barn, kommer efter oss, som likaledes väntar att få leva och fortsätta vår nations liv. Denna omvälvning, denna klyfta i relationerna som vållats av demokratin, utgör en formlig anarki, en störtning av den naturliga ordningen och är en av de främsta orsakerna till orostillståndet i dagens samhälle. Harmoni kan återställas endast genom återställande av naturlig ordning. Individen måste underordna sig den högre enheten, det nationella kollektivet som i sin tur måste underordna sig nationen. "Mänskliga rättigheter" är inte längre obegränsade utan begränsade av det nationella kollektivets rättigheter, vilka i sin tur begränsas av nationens.

Slutligen kan det tyckas att i en demokrati, där åtminstånde individen, som åtnjuter så många rättigheter, skulle ha ett underbart liv. Men i verkligheten, och detta är demokratins yttersta tragedi, har individen ingen rätt, ty var i vårt land är mötesfriheten, åsiktsfriheten, samvetsfriheten? Individen lever under terror, belägringstillstånd, censur; tusentals människor arresteras, en del dödas för sin tro som under de mest tyranniska ledare.

Var är "den suveräna massans rätt" när möten är förbjudna och tusentals människor hindras från att rösta, misshandlas, hotas med döden, dödas? Ni säger: "Ja, men dessa människor vill ändra konstitutionen, begränsa vår frihet införa en annan regeringsform." Jag frågar: "Kan demokratin hävda att ett folk inte är fritt att bestämma sitt eget öde, att ändra sin regeringsform som det behagar, att leva med flera eller färre rättigheter om det så önskar?" Detta är den slutliga tragedin. I verkligheten har människan inga rättigheter i en demokrati. Hon förlorade dem inte till förmån för vare sig det nationella kollektivet eller nationen utan till förmån för en politiker-kapitalistisk kast av bankirer och valagenter. Slutligen, den yttersta förmånen för individen: Frimurardemokrati, som med exempellös svekfullhet utger sig som en apostel för fred på jorden medan den samtidigt förklarar krig mellan människan och Gud. Frid bland människorna och strid med Gud. Bedrägeriet består i att använda vår frälsares ord "Frid bland människorna" och säga sig verka för "fred" medan man förkastar Honom och visar honom som en mänsklighetens fiende. Och därtill påstå sig vilja rädda människornas liv medan de faktiskt leder dem till döden; låtsas rädda dem från krig och utlämnar dem - djävulskt - till evig fördömelse.

Nationen

När vi säger den rumänska nationen menar vi inte bara alla rumäner som lever på samma territorium, delar samma förgångna, samma framtid och sämma klädsel, utan alla rumäner som levt på denna mark och alla dem som skall leva hår också i framtiden.

Nationen innefattar:

  1. Alla nu levande rumäner.
  2. Alla våra dödas själar och våra förfäders gravar.
  3. Alla dem som skall födas rumäner.

Ett folk blir medvetet om sig självt när det kommit till medvetenhet om detta hela, inte endast om sina egna syften.

Nationen äger:

  1. Ett fysiskt, biologiskt fädernearv - dess kött och blod.
  2. Ett materiellt arv - landets jord och dess rikedomar.
  3. Ett andligt arv, som innehåller:

a) Dess gudsbegrepp och syn på världen och livet. Dessa begrepp bildar en domän, en andlig egendom. Gränserna för denna domän bestäms av de horisonter som nås av klarheten i dessa begrepp. Det finns ett land av nationell anda, av de visioner som uppnåtts genom uppenbarandet av dess egna ansträngningar.

b) Dess kultur, skörden av dess egna ansträngningar inom konst och tänkande. Denna kultur är inte internationell. Den finns i blodet och är ett uttryck för nationell egenart. Kultur är internationell så långt dess lyskraft kan nå men nationell till sitt ursprung. Ndgon har gjort en fin jämförelse: både bröd och vete kan vara internationella som konsumtionsvaror, men de bär överallt prägeln av den jord i vilken de växte.

Vart och ett av dessa fädemesarv har sin betydelse. Ett folk måste försvara alla tre. Det viktigaste år emellertid det andliga arvet, ty endast det bär evighetens stämpel, endast det lever vidare genom alla århundraden. Att minnet av de gamla grekerna fortfarande lever år inte på grund av deras fysiska byggnad - endast aska är kvar av den - inte heller deras materiella rikedom, om de haft någon - utan på grund av deras kultur. Ett folk lever i evighet genom sin hållning, sitt hedersbegrepp och sin kultur. Det är därför nationernas ledare måste resonera och handla inte endast enligt folkets fysiska eller materiella intressen, utan också med hänsyn till dess historiska ära, dess eviga intressen. Med andra ord, inte bröd men heder till varje pris.





;
Många frimurare har blivit totalt grundlurade. De är med i en organisation där de inte vet vem som styr eller vad agendan är. Frimureriet fungerar som ett filtreringssystem för att hjälpa de sjukaste och mest kontrollerbara människorna till höga positioner i vårt samhälle.
Av Nils, 2023-03-19
Det är förbluffande hur mycket som Leonard Cohen avslöjar om makteliten och dess agenda. Eftersom maktelitens värld är okänd hos många kommer jag först berätta kort om hemligheterna kring hur världen, de som styr och dess hemska plan för framtiden ser ut. Sedan kommer jag sakligt gå igenom några sång-texter och förklara dess redan faktiskt ganska tydliga budskap.
Av Nils, 2018-06-04
Napoleons goda kamp för Frankrike och dess folk i början av 1800-talet har grovt förvanskats! Hade Napoleon lyckats med att regera Frankrike och influera de europeiska affärerna, hade Rothschilds Nya Världs-Ordnings-kommunism blivit dödad i sin linda. Så vore även den judiska farsoten med penga-belåning, vilken fortfarande förslavar Europa och USA.
Av Nils, 2019-12-29
Här kan du lyssna på Bill Coopers gigantiska arkiv. Han var en fantastisk grävade journalist med bakgrund inom militären. Han hade en egen radioshow och skrev en mycket populär bok, Behold a Pale Horse. Han älskade den amerikanska konstitutionen och var en nagel i ögat på den djupa staten. Han avslöjade många djupa konspirationer och är mycket trovärdig. Han föddes 6 Maj 1943 och mördades av civilklädda poliser framför hans hus, vid midnatt 6 November 2001.
Av Nils, 2021-01-06
Mystery Babylon är den urgamla religionen som fortfarande styr vårt samhälle i bakgrunden. Religionen är utformad för att med hemliga nätverk förslava mänskligheten genom socialism och satanism. Den hatar Jesus eftersom man anser att kristendomen har förvanskat denna ursprungliga religion.
Av Nils, 2021-01-17
Den Khazariska maffian verkar vara roten till otroligt mycket ont här i världen. En ytterst verklig, rasistisk och satanistisk maffia som hotar samtliga människor på planeten.
Av Nils, 2017-12-29
I denna artikel avslöjas Hitlers band till Rothschild-familjen. Den förklarar att den ytterst onda makteliten finansierar båda sidor i alla konflikter och styr mänskligheten genom att söndra och härska.
Av David Icke, 2003-08-17
Några månader innan hans död avslöjar topp-författaren Jim Marrs fullkomligt illuminatiordern. Det blev, kanske inte förvånande, hans sista bok. Den vågar lysa upp maktens hemliga och mörka lögner med otaliga citat och referenser. Boken är en fantastisk sammanfattande grundbult för framtiden.
Av Nils, 2021-05-14